Koffeinistmamman

Idag är verkligen inte min toppdag. Det började visserligen ok, jag tror att jag lyckades avsluta min andra hemtenta på sommarkursen idag, nu gäller det bara att kolla de sista föreläsningarna, göra en bilderboksanalys och sen diskutera en kursares analys så är jag i hamn med denna kursen också. Känns skönt. Men sen gick det utför. J tog med sig Marodören och åkte till storstan en sväng idag för att uträtta lite ärenden, bland annat växla lite pengar tills vi ska till Tallinn. De kom hem strax efter lunch och då var Marodören såklart alldeles för trött för att äta så han fick sova lite först. Själv slängde jag snabbt i mig lite mat för att sen gå iväg på massage. Jag har gått hos kiropraktor i över ett års tid för att försöka få ordning på smärtor efter graviditeten, min foglossningssmärta lyckades nämligen inte försvinna på egen hand utan jag fick ta till lite hjälp. Det senaste halvåret har jag börjat glesa ut de besöken med att gå och få massage istället och idag var det dags. J föreslog att han och Marodören skulle komma och hämta mig så vi kunde gå och köpa kalsonger till Marodören (potträningen har verkligen gått framåt!). När jag var färdig såg jag att J ringt och när jag ringde tillbaka så ville han att jag skulle ta ett beslut huruvida de skulle gå eller ta bilen. Där blev jag irriterad, om de nu skulle möta upp mig på stan fick han väl själv ta beslut om vilket transportmedel de använde för att ta sig dit tycker jag. Just sånt här driver mig till vansinne, när han inte ens kan ta ansvaret att ta beslut om hur han ska utföra saker vi bestämt utan måste ringa och få mig att bestämma som en annan unge. Därefter gick det bara utför. Allt jag sa tog han som kritik och han fortsatte liksom att låta bli att bete sig som en vuxen. Det slutade med att jag kände att jag ger snart upp. Hade jag kunnat få en lägenhet imorgon känns det som att jag lätt hade tagit den bara för att slippa bråka hela jäkla tiden och slippa vara ensam vuxen. Förhoppningsvis blir det bättre, men det börjar kännas som två steg framåt tre tillbaks och alla förändringar är så kortvariga att jag aldrig kommer kunna lita på att slippa vara ensam vuxen. Men vi får väl se, J har iaf gått med på att försöka få någon att prata med eftersom hans dålig självkänsla är ett av problemen, han förväntar sig liksom att jag ska tycka att han är en korkad looser och anstränger sig till det yttersta för att övertyga mig om det. Jag önskar att han skulle ge upp nu, vi har trots allt varit tillsammans i över nio år, men det verkar inte så och jag börjar få nog.

Apropå att få nog, är inte den här nya bloggappen totalt värdelös? Inget funkar ju, varken favoriter eller statistik utan allt är bara skitdåligt. Känns ju sådär kul med tanke på att det är bara genom den som jag lyckas få tid att blogga. Hoppas de lyckas fixa den snart.

Nej, nu skiter jag i det här. J är iväg på bio och jag ska försöka släcka lampan i tid och få lite välbehövlig sömn, jag känner mig helt slut i hela kroppen just nu. Måste få till lite rutin med sömn och mat igen, det har verkligen blivit totalkostnad när J gick på semester och jag mår inte bra av det.